Bingo Historia

Tidiga rötter

1778 skrev den franska pressen, att Le Lotto hade fångat intelligensens förkärlek. I den klassiska utgåvan av lotto, som blev utvecklad under denna period, blev korten delade i tre horisontella och ni vertikala rader. Var enda horisontal rad hade fem nummer och fyra tomma fyrkanter i rad. De vertikala raderna innehöll nummer från 1 till 10 i den första, 11 till 20 i den andra osv. Upp till 90. Det fanns inte två stycken lika lottokort. Med chips numret 1 – 90 var lottosystemet fulländat. Lottospelarna fick ett kort var. Upproparen på den tiden drog en liten träfigur med ett nummer, ur en tygpåse, varefter han läste numret högt. Spelarna kryssade därefter det uppropade numret på sina kort, om det fanns där. Den första, som hade en horisontal rad, vann.

Under 1900-talet blev det populärt att använda lotto i utbildningssammanhang. Ett tyskt lottospel från 1850 var designat att lära barn deras tabeller. Det fanns också andra lottospel för denna anledning såsom ”stavningslotto”, ”djurlotto” och ”historialotto”. Även på nutidens mycket konkurrenspräglade leksaks och spelmarknad hänger lotto kvar; t.ex. säljer Milton Bradley ett lottospel med Muppet Show figurer. Spelet är utvecklat till att underhålla barn i åldern 3-6 år, samtidigt som det lär dem siffror och att räkna.

Beano

En decemberkväll 1929 beslutade en mycket trött leksaksförsäljare i New York, Edwin S. Lowe, att köra till Jacksonville, Georgia så han kunde börja tidigt nästa dag med sina avtalade möten. Lowe hade startat sitt eget leksaksföretag året innan med två anställda och 1000 dollar som startkapital. Kort efter brakade marknaden, och utsikterna för hans tidigare blomstrande firma såg tämligen mörka ut.

Några kilometer innan Jacksonville mötte Lowe ett kraftigt ljus från ett kringresande tivoli. Han hade inte bråttom, och parkerade därför bilen och gick och tittade. Alla bodarna var stängda med undantag av en, som var fullpackad med folk. Lowe stod på tårna för att se, vad som pågick. All aktivitet var centrerad omkring ett hästskoformat bord täckt med numrerade kort och en massa bönor. Spelet var en variant av Lotto med namnet Beano. Upproparen drog små träplattor med nummer från en gammal cigarrlåda, varefter han ropade numret högt. Spelarna kollade därefter sina kort för att se, om det innehöll det uppropade numret. Om det fanns, puttade de en böna ovanpå numret.

Detta fortsatte tills en person hade fyllt en hel rad med bönor på numren på deras kort – antingen horisontalt, vertikalt eller diagonalt. När det hände, ropade vederbörande ”Beano”! Och mottog i gengäld en liten Kewpie duk.

Ed Lowe försökte att spela Beano den kvällen, men kunde inte få en plats vid bordet. Medan han väntade, märkte han att spelarna praktisk tagen var beroende av spelet. Upproparen ville gärna stänga, men varje gång, han sade ”sista spelet”, fanns det ingen, som reagerade. Då han äntligen stängde, kl. 3 på morgonen, var han tvungen att jaga iväg dem från bordet.

Efter att ha stängt ner berättade upproparen för Lowe, att han hade stött på ett spel med namnet Lotto, då han reste runt med tivoli i Tyskland året innan. Han tänkte då, att spelet skulle göra sig bra som ett tält- eller tivolispel. Han ändrade lite i spelet och ändrade namnet till Beano. Spelet gick hem hos de flesta människor och var en säker pengamaskin. Då han reste tillbaka till USA beslutade han att fortsätta med spelet i ett kringresande tivoli.

Bingo

Efter hemkomsten till New York köpte Lowe några torkade bönor, en gummi numreringsstämpel och kartong. Han bjöd in vänner, och Ed Lowe tog rollen som uppropare. Der gick inte lång tid innan hans vänner spelade Beano med samme iver och begeistring, som han hade set i tivolit. Efter en runda märkte Lowe att en av spelarna var nära att vinna. Hon blev gladare och gladare, vartefter bönorna blev blev lagda på hennes platta. Då det sista numret äntligen blev uppropat, reste hon sig hastigt, men glömde i sin iver, vad hon skulle ropa, och i stället för Beano stammade hon ”b-b-b-bingo”!

”Jag kan inte beskriva den känsla av glädje, som sköljde in över mig efter detta utrop”, sade Lowe. ”Det enda, jag kunde tänka på, var, att jag ville få succé med detta spel, och att det skulle heta Bingo!”

Lowes första bingospel kom i två variationer – ett set med 12 kort för 1 dollar och ett set med 24 kort för 2 dollar. Spelet fick enorm succé och var startskottet för Lowes firma.

Även om namnet Bingo lätt skulle ha kunnat uppnå varumärkes rättigheter, hade spelet – efter det var offentliggjort – en mycket liten chans för att bli skyddat. Så snart succén var tydlig, började folk att kopiera spelet. Lowe var dock mycket nådig. Han bad sina konkurrenter att betala honom en dollar om året och att kalla spelet för Bingo. Ett lågt pris för att undgå rättsprocesser – och snart var namnet legendariskt.

Bingokortet och den stackars matematikern

Åtskilliga månader efter Bingo kommit ut på marknaden, blev Lowe kontaktad av en präst från Wilkes-Barre, Pennsylvania. Prästen hade ett problem i sin församling. Ett smart församlingsbarn hade fått iden att använda Bingo för att lösa kyrkans ekonomiska problem. Prästen hade satt det hela i verket med att köpa åtskilliga av Lowes 2 dollar bingosätt. Det visade sig att vare ett problem, då varje spel hade åtskilliga vinnare. Lowe såg då de stora ”fundraising” möjligheter, som spelet erbjöd, men erkände samtidigt, att det bara kunde låta sig göras i den storleksordningen, om man utvecklade otaligt fler nummerkombinationer för korten. För att uppnå detta tog Lowe kontakt med en äldre matematikprofessor vid Colombia Universitet, Carl Leffler. Lowe bad honom sammansätta 6000 olika bingokort, utan att några kort hade samma nummer. Professorn var villig till att göra jobbet, om han blev avlönad per kort. Ju längre i processen, som professorn kom, desto svårare blev det. Lowe miste snart tålamodet. Till sist kostade ett kort 100 dollar. Efter en tid var uppgiften löst. Företaget E.S. Lowe hade 6000 kort – på bekostning av professorns förnuft!

Kyrkan i Wilkes-Barre blev räddad och senare blev också en församling i Columbus Hall i Utica, New York räddad. Ryktet spreds snabbt – ”Jag fick tusentals brev, som bad om hjälp till att starta upp bingospel”, sade Lowe – så många, att han var tvungen att ge ut Bingospelets första användarmanual. Detta initiativ blev uppföljt av ett månadsvis nyhetsbrev med namnet The Blotter (som samlade alla Bingo nyheter), och blev distribuerat till 37 000 läsare. Under 1934 hölls det 10 000 bingospel i veckan och Ed Lowes firma – nu med 1000 anställda – försökte desperat att möta frågorna efter – vilket krävde hela etager av kontorsbyggningar i New York och 64 maskiner till att trycka dygnet runt. ”Vi använde mer tidningspapper än tidningen The New York Times!” Senare höll Lowe världshistoriens största Bingospel i New Yorks Teaneck Armory – med 60 000 spelare och 10 000, som inte fick lov att vara med. Tio bilar lottades ut. Bingo var därmed igång med ljudets hastighet. Snart var det lika utbrett som fotboll – alltsammans på grund av Ed Lowe och förlusten av Professor Lefflers förnuft.

Svensk bingo

I Sverige arrangerades det första organiserade bingo spelet 1961 Skåne. Det var ett experiment för att försöka få in pengar till klubbkassan och resultatet blev en succé. Bingo spelet spred sig som en löpeld och i slutet av 1960-talet spelades det bingo på cirka 500 platser runt om i landet.

Idag finns det cirka 100 bingo hallar i Sverige, men den senaste trenden är att spela bingo online. De bästa online bingo hallarna finns fortfarande endast på engelska. Det kan vara lite krångligt i början innan du lärt dig terminologin på engelska. Ta nytta av ordlistan in menyvalet till vänster så lär du dig snabbare att spela bingo online.